idagrodan.blogg.se

Kan det vara så bra att vintern kommit för att stanna nu? Jag håller tummarna i alla fall, det vore skönt att slippa slasket ett litet tag. Är väldigt sugen att ta fram tolkgrejorna, syrran har lovat att följa med imorgon om hon inte är för bakis ;-)

 

Idag testade vi faktiskt på en liten galopp ute, det var ingen av oss som ville sakta av! Jag vet att jag säger det varje gång, men det är ett riktigt lyckopiller att äntligen få rida igen. 

 

Jag och Sasha har även hunnit med en tur till Valla för lite agility, gissa om det var någon som var lycklig :-) Lite väl övertaggad kanske, men hon hoppade riktigt bra även om hon kanske inte bara hoppade de hindren jag ville... 

 

Tycker synd om sig själv när hon inte får hoppa 

I lördags fick Spirith trava lite för första gången och det var knappt att man fick hejd på honom när det var dags att sakta av. Men vad fin och fräsch han kändes! Känslan av att vara igång igen efter den här tiden är helt fantastisk! Tror att Sasha är lika glad som Spirith och mig, fy tusan vad hon skäller när vi ska rida iväg.

 

I söndags följde jag med Sara på hoppträning för K G Svensson, snacka om att de fick jobba hårt under den timmen. Man var tvungen att ha lite skinn på näsan för han sparade inte på kritiken ("Ja du är ju inte någon Malin Baryard direkt"), men gjorde det ändå på ett humoristiskt sätt och var inte sen att berömma när de gjorde rätt. Det var riktigt inspirerande, man blir inte mindre träningssugen själv...

Vilken bra planering när man tar på sig en extra häst samma vecka som man ska göra storförsök. Tur att lillasyster kunde rycka in och följa med och hjälpa till. Det blev två långa stalldagar när vi skulle göra hela mitt stall, rida Spirith och sedan åka till Mange och fixa hos honom samt rida. Dessutom skulle Kristin testa att rida Missan en av dagarna, vilket tyvärr inte blev av eftersom Missan gick omkull på isen när vi skulle ta in hästarna från hagen. Vi såg inga yttre skador, men hon rörde sig lite stelt efteråt. Det är läskigt när isen gömmer sig under snön sådär, jag är så himla glad att Spirith har broddar nu.

 

Jaja, det var kul att få rida lite på riktigt i alla fall, även om det känns i hela kroppen nu. Andra dagen testade jag till och med att "hoppa" lite, jag kunde inte låta bli. Han är riktigt fin den där Mange, även om man kan bli lite trött på att han ser spöken överallt, trots att han gått förbi samma ställe hundratals gånger innan.

 

 

 

På ett sätt var det väl dock bra att man har haft mycket att göra så man kunnat fokuserat på annat. Det är så svårt att förstå att världens bästa mormor inte finns mer. Mormor och morfar som var min fristad under hela uppväxten, där jag tillbringade större delen av min lediga tid. Där fanns alltid hembakat, te med rostmackor och massor med värme. Jag är väldigt tacksam att vi hann åka hem och hälsa på henne en sista gång.

 

Det är så här jag alltid kommer minnas henne, köket fullt av hembakat och så självklart dricka kaffe på bit.