När man får oväntat besök

I lördags stack Björn ut en tur på cykeln medan jag åkte till hästen och red. Döm om min förvåning när jag kommer tillbaka och det står en bil parkerad bredvid hästtransporten och en bil uppe på grusgången. Jag möts ganska direkt av en man som presenterar sig som präst och som berättar att de haft gudstjänst uppe i hembygdsgården. Dock var det ett äldre par som råkat åka fel och hamnade framme vid vårt hus. Tanten lyckades inte backa, varpå den halvblinde och halvdöve gubben tar över ratten (oklart om han förflyttade sig till förarsätet eller bara bokstavligen tog tag i ratten) och styr rakt ned över slipersen som håller uppe grusgången. Bilen hade tydligen hamnat med hjulen över kanten och de var oförmögna att ta sig därifrån. Tanten går och hämtar prästen som kör ner bilen på gräsmattan, vänder och kör tillbaks upp igen. Om jag förstått det hela rätt. Vi kom hem precis när de var på väg att köra därifrån. Tanten jätteskärrad och gubben satt och päste i bilen och var mest bekymrad över att gudstjänsten var slut...
 
 
Dagen efter åkte jag förbi svärsonen (de bor granne med stallet) och pratade med honom om hur vi skulle lösa det hela. Det skulle jag inte gjort, fick ett upprört telefonsamtal på kvällen av gubben som tyckte jag gått bakom ryggen på honom. Han hade minsann en pensionärskompis som kunde komma och fixa det hela. Jo tjena, eller hur. Det behövs grävas bort ganska mycket grus för att kunna byta ut alla slipers, plus att vi faktiskt vill ha en försäkring på att det blir bra. Jaja, i vilket fall ville han att vi skulle komma förbi och prata vilket vi gjorde igår. Vi lyckades övertala dem om att det bästa och billigaste för deras del var att koppla in försäkringsbolaget. Så dit skulle han ringa idag, den halvdöva gubben...det blir spännande. Fortsättning följer...
 

Kaputt

Vi lämnade in bilen för service igår, den har haft lite oljud för sig de senaste veckorna som vi ville få fixat. Meeeen, för att göra en lång historia kort: det blir en ny bil istället. Vilket innebär att veckan som kommer lär gå åt till att provköra bilar. Det vore skönt att hitta någon innan det är dags för semesterns långresor, grå faran kommer inte få gå längre än till jobbet och tillbaks. 
 
Vad händer annars? Vi jobbar som små dårar för att hinna klart allt innan semestern. Petra har stressat på med ett manus som ska in, vi ska boka och få in allt till höstens konferens i Milano och jag ska försöka få till några roliga resultat på mitt projekt. Jag jobbar ju som sagt en vecka till, stackars Björn kämpar på med sitt manus som också ska skickas in innan semestern, dvs han får jobba ytterligare en vecka. Och risken är att mitt parkinsonarbete kommer tillbaks nästa vecka och vi har tre månader på oss att fixa massor (om vi har tur dvs, annars får vi försöka med ytterligare en annan tidskrift). 
 
På tal om Björn så har han nu fått sitt efterlängtade motorsågskörkort :-) Så i helgen sågade han ned några träd som stod i vägen för eltråden. Vilken karlakarl jag har ;-)
 
Vi har äntligen skördat årets första grönsaker, trots att Björn fick anläggningsjord istället för planteringsjord. Rädisor och ruccola verkar kunna växa i alla fall! 
 
Planen för imorgon var egentligen att paddla kanot uppe i Rejmyre. Men med tanke på att det ska regna skjuter vi fram den planen lite. Typiskt, vi var till och med på hööks och köpte en flytväst till vovven häromdagen för att ha till paddlingen. Men hon kanske behöver den ändå, de hotar med 30mm regn...
 
 

Student och lite annat smått och gott

Jag har sagt det förr och lär säga det igen, vad snabbt tiden går! Tolv arbetsdagar kvar innan semestern, tjohooo! Jag bytte om lite förra veckan så jobbade nationaldagen, men tog ledigt i fredags istället för att åka till Dalsland på kusin Hannas student. Stannade förbi mamma och pappa på vägen och passade på att umgås med dem en kväll innan de drog ned till Spanien där de firar 30-årig bröllpsdag. Om jag inte missminner mig så infaller den idag, grattis!!!
 
Jag och Sasha passade på att ta en långpromenad innan det var dags att åka vidare mot Dalsland. Ibland saknar man omgivningarna hemma...
 
Resan till studenten var lätt kaosartat med borttappad plånbok (lillebror), borttappad påse (moster) och spik i däcket med pyspunka på det (jag). Men men, det gick bra till slut och vi fick firat lillkusinen. Tycker inte det var längesedan jag hängde hemma hos dem på somrarna och var barnvakt, men med lite lätt huvudräkning kom jag fram till att min första sommar där måste ha varit för 17 år sedan...
 
Lillkusinen är inte så liten längre :)
 
Vi hann även med att hälsa på årets nytillskott, en liten blyg kille som tyckte de där tvåbenta var rätt läskiga
 
Hemma igen på lördag förmiddag och mötte upp Sara i stallet för en långtur med hästarna i solen. Sedan tog vi vägen förbi Svennebysjön på vägen hem för att svalka hundarna. Det såg sådär kul ut där efter branden förra helgen, men som tur var hade brandkåren fått koll på den i ett väldigt tidigt skede så det var inte så stort område som hade brunnit.