idagrodan.blogg.se

I fredags fick vi känna på det negativa med att ha höns. Jag var på terrängbanan, men när Björn kom ut efter lunch såg han duvhöken lyfta från marken, och kvar låg Calle död på backen. Han hade kämpat tappert, det fanns spår i form av både fjädrar och blod från höken, men tyvärr var han inte tillräckligt stark. De andra har klarat sig helskinnade, även om de låg och tryckte under buskar resten av dagen. Tydligen är det så att om duvhöken väl har lärt sig att det finns mat på ett ställe så återkommer den dagligen, så nu är de förvisade till hönsgården.

Det är lite tomt här hemma, han var ju väldigt social och hänge en i hasorna vart man än gick :(

Nu drar höstens mest fullspäckade vecka igång, dags för tävling i helgen! Jag kommer ju av förklarliga skäl inte att rida själv, vilket i nuläget känns väldigt skönt. Inger som har varit den främsta kontaktpersonen inför tävlingen och är den som fixat med startlistor, m.m. ska jobba utomlands i två år med start i höst, vilket innebär att jag och Cicci fått ta över det nu, med Inger i bakgrunden som vi kan fråga om hjälp. Tyvärr har vi ju inte blivit fler i fälttävlansgruppen, snarare färre, vilket innebär att jag dels inte blivit av med mina gamla ansvarsområden, utan dessutom fått ännu fler utöver Ingers. Lägg också till ett annorlunda upplägg p.g.a. covid-19 så kan man förstå att det är en del att rodda i. Överdriver inte om jag säger att jag lagt i genomsnitt minst en halv arbetsdag varje dag den senaste veckan, och mer kommer det bli. Folk ska vara glada att det är ideella föreningar som anordnar tävlingar i Sverige, annars hade det blivit skapligt dyrt...

Jag kommer ge Spirith ledigt hela veckan för att kunna frigöra lite mer tid, hoppas han inte blir alltför ledsen över det. Någon som däremot tycker om upplägget är Leyton, han älskar att hänga på terrängbanan. Massor med roliga människor och vatten man kan bada i, kan inte bli bättre! Och har man tur så kommer det även en hundkompis eller två som man kan busa med.

Igår var det däremot en liten rädd/aggresiv sak som satt i en bur nere vid hoppbanan när vi kom. Varken jag eller Leyton såg den så han sprang före ner som vanligt. När han var ett par meter från buren började hunden skälla som en tok. Leyton (10 ggr större) vänder direkt och låtsas som att den är helt osynlig och han inte märkt den över huvud taget. Klok hund.

 

Vi har i alla fall tagit det lugnt på byggfronten efter att jag började jobba igen. 30 gradig värme inbjuder inte direkt till några större ansträngningar. Tur att det inte var sådant väder hela semestern, då hade vi inte fått något gjort.

Men hönsredena och foderautomaten är uppe nu i alla fall och hönsen (och Calle) har testat dem.

Hemester är rätt jobbigt... Tror vi har haft tre helt lediga dagar på semestern (förutom när vi åkte till Lidköping), varav den tredje blir imorgon. Så på ett sätt ska det bli rätt skönt att gå tillbaks till jobbet på onsdag 😉 Men vi har fått mycket gjort också, och det har ju varit perfekt arbetsväder, det är inte så att man hellre velat hänga vid stranden ändå. 

Den här veckan har ägnats åt att bygga värpreden och en foderlår. De är helt klara, men inte uppsatta än så det kommer bild på dem senare. Dessutom har vi hunnit fixa inne i ladan. Har nog inte berättat att det blev lite ändrade planer efter att brorsan var här i maj. När vi började riva den gamla timrade innerväggen i vintras upptäckte vi ju att den samt en bärande bjälke upp till nock var helt ruttna (och kanske inte så bärande längre...). Anton tyckte att det bästa var att stämpa av, riva hela väggen, gjuta en sula och sedan regla upp en ny innervägg och byta ut den nedre ruttna delen på bjälken. Samt att växla av bjälken som står mitt i framtida verkstadsdelen. Efter det kunde vi ta bort den och den andra bjälken som är i vägen för när vi ska gjuta golvet. Vilket innebar att det blev lite mer jobb för oss att hinna med. Eftersom vi vill gjuta golvet till ladan och stallet samtidigt kommer de och gräver i höst istället. 

 

 

 Vi hade hunnit fixa en del innan semestern, så nu var det alltså dags att gjuta. Stig lånade både ut sin tombola och hjälpte till så vi gjorde rätt. Underbart med snälla grannar! Det var mest Björn som fick jobba, jag var inte så mycket behjälplig. Tunga lyft är inte riktigt min grej nu för tiden. Björn tyckte dock att det var jättekul och fick blodad tand så vi får väl se vart det här kommer sluta... 

 

 

Så efter några dagar kunde vi äntligen regla upp den nya väggen och ta bort stämpen som suttit där sedan i våras. Ytterligare ett bevis på snälla grannar, de fick vi låna av Micke.