Drygt en vecka in i semestern och vi har fått gjort mer här hemma än på hela förra sommaren. Å andra sidan har vi bara åkt till sjön och badat en gång, till Leytons stora besvikelse. Han har dock fått en egen liten bassäng här hemma, även om han själv hade önskat en betydligt större. Idag fick han dessutom trängas med två barn, hur tänkte vi där egentligen?
Hästarna har flyttat hem en sväng, jättemysigt att ha dem runt husknuten. Tyvärr har det ju varit väldigt många sadelstölder och andra påhälsningar i närområdet den senaste tiden, så vågar bara lämna de billigare sadlarna i stallet, resten blir att kånka till och från huset varje dag. Man blir lite mer nojig dessutom, i natt vaknade vi av att det stod en bil nere vid korsningen in till vår väg med endast innerbelysningen tänd. Fick Leyton att skälla som en galning (det räcker att säga till honom att det kommer någon så sätter han igång) och ett par minuter senare hörde vi dörrar som slog igen och bilen åkte. Kan ju varit jägare också, men vi träffade på en av dem som brukar jaga gris här och han visste inte att någon varit ute då. Björn planerar diverse fällor för att skrämma bort eventuella tjuvar, hans ideér har han dock fått från när han läste Bamse som liten så jag vet inte riktigt... ;)
Leyton har fått grönt ljus att få röra på sig som vanligt igen så vi tog en tur upp till Kolmården för lite vandring och test av grejorna inför fjällvandringen. Vi får se hur det blir med den saken dock, just nu ser väderprognosen inte rolig ut alls där uppe. Men det kan ju hinna ändra sig. Kolmården bjöd i alla fall på jättefint väder och väldigt trevliga vandringsleder. Vi kom inte iväg så tidigt dag 1, men hade spanat in att vi skulle slå läger vid en sjö efter ca 12 km, vilket innebar att vi inte slog läger förrän vid 21-tiden på kvällen. Lagom trötta, skoskavda och myggbitna med andra ord. Jag överdriver inte när jag säger att jag hade över 20 myggbett i ansiktet, såg ut som en finnig tonåring i flera dagar efteråt, jättevacker ;) Först lyckades vi dessutom slå upp tältet mitt på en myrstig så det var bara att flytta det illa kvickt. Typiskt nog gick ena tältstången sönder då, men som tur var så fanns det en lagningspinne med så vi behövde inte sova under bar himmel. Incitament att det är dags att köpa ett nytt tält kanske?
Slagna hjältar när vi kom hem.
Spirith är i full gång igen och vi har både hunnit med att rida bort till terrängbanan ett par gånger och vara med på en hoppträning. Planen är att debutera i 100-klass på hemmatävlingen i augusti så har hoppat genom alla hinder utom ett som var med i vårens bana. Det är ett ganska stort hopp mellan 90 cm och 100 cm på vår bana, från att inte vara tekniskt svår över huvud taget till att inkludera en stor stenmur, djup trakhener, spets, smalhinder i kombination på både rakt, snett och böjt spår samt direkt efter upphopp ur vatten (6 smalhinder totalt, 7 om man räknar in spetsen). Vi har egentligen inte hoppat så många av de hindren tidigare, men det har gått som på räls nu när vi varit där :) Han hoppar betydligt bättre ju högre det blir så det har varit riktigt roligt ute på banan. Och smalhindren har inte ställt till några problem än så länge. Det är dock en kombination jag inte testat än. Det är två stubbar som står förskjutna i sidled där man antingen kan välja att hoppa båda stubbarna väldigt snett med ett galoppsprång mellan eller ta en i taget, vilket är vad jag gjort. Men man förlorar ganska mycket tid på att göra så. Är anmäld till en terrängträning nästa vecka och då hoppas jag att jag kan få bra tips på hur jag kan rida hindren som kombination och slippa ta dem som enkelhinder.
Vi har som sagt även gjort första hoppträningen i veckan. Så gött att kunna rida bort till träningen och slippa lasta in hästen. Träningen gick jättebra, kände mig faktiskt inte ett dugg ringrostig trots att det var över en månad sedan sist. Men det kan ju bero på att vi varit på terrängbanan också, där kan man inget annat än att tuta och köra. Fick en kort film från när vi hoppade bana på slutet, det var först då som han började hoppa lite ordentligt. Lägre hinder kliver han mest över. Varför ta i i onödan liksom?