Vilken bra planering när man tar på sig en extra häst samma vecka som man ska göra storförsök. Tur att lillasyster kunde rycka in och följa med och hjälpa till. Det blev två långa stalldagar när vi skulle göra hela mitt stall, rida Spirith och sedan åka till Mange och fixa hos honom samt rida. Dessutom skulle Kristin testa att rida Missan en av dagarna, vilket tyvärr inte blev av eftersom Missan gick omkull på isen när vi skulle ta in hästarna från hagen. Vi såg inga yttre skador, men hon rörde sig lite stelt efteråt. Det är läskigt när isen gömmer sig under snön sådär, jag är så himla glad att Spirith har broddar nu.
Jaja, det var kul att få rida lite på riktigt i alla fall, även om det känns i hela kroppen nu. Andra dagen testade jag till och med att "hoppa" lite, jag kunde inte låta bli. Han är riktigt fin den där Mange, även om man kan bli lite trött på att han ser spöken överallt, trots att han gått förbi samma ställe hundratals gånger innan.
På ett sätt var det väl dock bra att man har haft mycket att göra så man kunnat fokuserat på annat. Det är så svårt att förstå att världens bästa mormor inte finns mer. Mormor och morfar som var min fristad under hela uppväxten, där jag tillbringade större delen av min lediga tid. Där fanns alltid hembakat, te med rostmackor och massor med värme. Jag är väldigt tacksam att vi hann åka hem och hälsa på henne en sista gång.
Det är så här jag alltid kommer minnas henne, köket fullt av hembakat och så självklart dricka kaffe på bit.
