idagrodan.blogg.se

Nu har vi äntligen, till Maltes stora lycka, kunnat börja rida igen! Första gången vi var ute så visste han knappt var han skulle ta vägen så glad var han! Han är inte så himla busig, utan det går mest framåt. Även om det kan komma lite bocksprång och bakutsparkar ibland. Men oftast känns det mer som att de kommer som protest, om jag t.ex. tycker att han ska gå åt ett håll, men han vill gå åt ett annat. Och ja, det är ganska mycket humör i lillkillen, han har sina bestämda åsikter om saker och ting. Sen är han väldigt reaktiv så det hoppas lite åt höger och vänster eller tar tvärstopp emellanåt om det är konstiga saker på vägen. Han är dock väldigt tuff och går förbi allt när han väl har sett det, så jag tänker att det bara är bra att visa så mycket "konstigt" som möjligt så han lär sig att det hör till vanligheterna. Hellre det än att bara rida runt i skogen/på ridbanan i början där man inte träffar på något. Då blir det så himla mycket konstigare den dagen man väl måste ut i verkligheten. Det verkar fungera bra än så länge i alla fall. Vi har mött bilar, hästar, hundar m.m. när vi varit ute och det har inte varit några problem. Sen hjälps han ju såklart mycket av att ha en stabil kompis med sig som är lugn i de flesta situationer. Vi har även testat att vara ute i mörkret med pannlampa, vilket heller inte var några problem. Det är även väldigt bra träning att ha Leyton med som springer runt, då vänjer han sig vid att det helt plötsligt kan komma ut något ur skogen/komma något i ögonvrån.

 

Jag köpte ju en uppsättning barfotaboots till framhovarna att ha på vid ridning, men har insett att han är rätt öm även bak. Så nu får han gå med barfotaboots på alla fyra hovarna när vi rider och det gör verkligen stor skillnad. Nu har han inga problem att trava eller galoppera på grusvägarna vilket känns väldigt skönt.

 

I övrigt har vi mest julstökat lite, Björn har fixat med hönshuset som vanligt (det verkar aldrig ta slut på saker att fixa där), och vi har bilat bort berg runt stallet. Det är det största misstaget (vad vi vet i alla fall) som vi gjorde när vi byggde stallet. Berget ligger precis i kanten av stallgrunden, så när de grävde och fixade grunden så lät de det vara kvar och gjöt plattan rakt på. De menade att det inte var några problem och vi visste ju inte bättre. Men nu har vi insett att vattnet rinner rakt ned för berget och in i hörnet av stallet när det regnar/töar. Vilket inte är så bra om det fryser sen och riskerar spränga murningen/putsen. Så vi lånade pappas borrhammare och har bilat bort berget som är närmast, så det blir en ränna ut till dräneringen. Vi har lite kvar i hörnet innan vi är nöjda, sen får se om vi kan hyra en bilmaskin och ta bort mer framöver så det blir plant och man faktiskt kan gå runt på baksidan. Björn vill kunna bygga ut ett snedtak där bak och ha förvaring av jordsäckar m.m, och då är det ju bra om det är jämnt och fint. 

 

Det damp visst ned lite snö häromveckan. Tyvärr har ju inte Spirith några snösulor än så för ridningen var det helt värdelöst. Men i övrigt var det ju rätt mysigt :) Jag och Leyton gav oss ut och försökte åka skidor, med betoning på försökte. Det var väldigt jobbigt att ta sig fram i djup nysnö. Jag har insett att mina längdåkningsskidor inte är de mest ändamålsenliga skidorna heller. Det hade varit betydligt bättre med ett par lite bredare turåkningsskidor.

 

Det kom ungefär två dm första dagen och sedan ytterligare en dm nästa dag, så vi hade rejält med snö. Det vände och blev plusgrader ganska direkt efter att det snöat klart, men i och med att det inte regnade så tog det ändå ett tag innan den försvann helt. Dock blev det helt perfekt med frysgrader nu när all snön försvunnit, så vi slipper isgata och vägar med en massa frusen snömodd.