idagrodan.blogg.se

Tror att det är någon som är väldigt glad att matte äntligen är hemma. Han har fått ta det väldigt lugnt när jag varit borta, han har ridits ett par gånger i veckan och bara lugna turer med mest skritt. Sandra sa att det märkts på honom, han har varit ganska tjurig och trälig, något han ju inte brukar vara annars. Första veckan hemma så har vi bara ridit ut. Nu har ju underlaget varit sådär, men jag har hittat en vall som vi kunnat sträcka ut lite på ett par gånger i alla fall - och det har vi gjort med besked. Andra gången jag var där fick jag faktiskt avbryta av säkerhetsskäl, vilket nog aldrig hänt förut. Men det var mörkt ute (även om jag såg bra med pannlampa), det gick bara fortare och fortare och jag bara väntade på att han skulle explodera. Dessutom hade jag inte berättat för någon var jag var, så hade det hänt något hade de väl inte hittat mig förrän dagen efter ;)

 

Den här veckan har det faktiskt funkat att trimma lite på banan. Henrik hann att harva precis innan det frös och med snön på så blev underlaget faktiskt riktigt bra. Vi körde ett litet dressyrpass i måndags, vilket till största del bestod av bock och bus. Han är ju väldigt snäll när han busar, mycket krumbukter och huvudskakningar, men inga rejäla bockningar så man riskerar att flyga av. Det märks att han gör det för att han är glad, inte för att han vill få en i backen. Han var superfin att rida i alla fall, en liten vila har nog gjort honom gott.

 

Igår bygde jag upp en markarbetsövning bestående av några bommar och ett par småhinder. Det var lite lugnare från början, men när vi började hoppa och jag la mot skänkeln ett par galoppsprång innan hindret så brast det totalt. Har nog aldrig varit så nära att åka av honom tidigare för att han busat (förutom när jag flög av i vattenhindret när han var fyra). Ett megabocksprång innan hindret, ett över hindret och sedan ett efter. Hade han fortsatt med ett till så hade jag fått smaka på sand. Men nej, när han märkte att jag satt på sniskan så tvärstannade han så jag fick tillbaks balansen. Söthäst :)

 

Nu har vi varit hemma lite drygt en vecka och börjar komma in i vardagen igen. Jag har haft jättesvårt att ställa om, tog en hel vecka innan jag sov en hel natt utan att vakna. Förra helgen tog vi det bara lugnt, men den här har det varit mer liv och rörelse. Vi har haft projekt elda upp rishög, och det var en ganska stor rishög...

Det tog hela helgen men nu är den faktiskt nästan borta, det är bara granriset kvar. Det hade frusit fast i en fin liten klump så det får vi ta när det töat. 

Samtidigt som vi eldat har vi passat på att bjuda hem folk (dvs utnyttjat dem som arbetskraft). Dels var Björns föräldrar här hela lördagen. Dessutom var Stefan och Lena med barn här på förmiddagen, följt av Johan, Sigge och Sonja på kvällen. Och igår kom Linda, Kalle och Fred. 

 

 Det tog ett tag, men till slut så fick vi fart på elden

Katterna ville vara med på ett hörn de också. Alexa åt sig mätt på möss som bodde under högen, hon var inte ett dugg sugen på kvällsmat när det var dags för den 😉

Nu blir det bildbombning :) De sista dagarna spenderades som sagt i Cairns. Vi hann med en heldag ut till barriärrevet och en heldag till regnskogen.

Barriärrevet var en häftig upplevelse, tyvärr solkades den lite av att jag blev åksjuk på den två timmars långa båtresan ut (trots tablett) och det höll i sig när jag snorklade?! Båten la till ett par hundra meter från en liten sandö, sedan fick man åka en liten båt in till ön och snorkla därifrån. Vi delade upp oss i par så jag och Björn simmade ut ihop. Det gick bra ett tag i början, men sedan började jag må illa och fick simma i land. Björn fortsatte med Åke medan jag satt i vattenbrynet och tog igen mig. Hängde på Maria och Kristina lite senare, men det gick bara en liten stund innan jag var tvungen att ge mig igen. Så himla surt! Jag fick se en hel del färgglada fiskar och koraller i alla fall. Häftigast var nog de jättestora blå musslorna, riktigt fina!

 

Väntar på att få hoppa på semi-ubåten för att ta ett varv runt korallerna

Sista dagen var det dags att kolla in den tropiska regnskogen. Man kunde åka tåg in till byn Kuranda via en gammal järnväg som bygdes i slutet av 1800-talet för gruvarbetarna. En riktigt trevlig upplevelse med många fina vyer, tunnlar och läskiga broar över raviner. Åven om loken var lite nyare så var vagnarna från början av 1900-talet.

Vi tog oss en promenad i skogen och det var stor skillnad jämfört med de subtropiska regnskogar i varit i tidigare. Hade vi stannat längre hade jag gärna tagit en längre vandring, det var riktigt fint - och svalt!

 

På hemvägen tog vi linbanan över skogen istället. Häftigt att se den från ovan och man fick riktigt fina vyer över Cairns och bort till havet.