Malte har världens björnpäls, så insåg att jag behövde klippa honom lite om det ska fungera att rida. Sagt och gjort, fick hjälp av Tilda i helgen så gjorde vi slag i saken. Tog bara halsen för att göra det så snällt som möjligt för honom så här första gången. Han skötte sig jättebra. Klippmaskinen var ganska läskig i början, men vi tog det lugnt och hade mycket godis, så det gick utan problem.
Så här såg det ut tidigare efter en ganska lugn tur i skogen. Tog evigheter för den tjocka pälsen att torka.
Stilig liten ponny efteråt.
Tilda filmade en liten kortis också. Man ser att han är lite skeptisk, men med godis funkar det mesta :)
Tilda filmade även lite när vi red i ridhuset förra veckan. Det känns betydligt vingligare där inne än ute i skogen, och han kan bli lite stressad och fara iväg, som ni ser på filmen när vi byter varv. Dessutom hade han väldiga problem att gå på volten, då ville han kasta sig ut från den och bort till Spirith. Andra gången han gjorde det försökte jag hålla kvar honom, vilket resulterade i att han ställde sig på bakbenen och gjorde en helomvändning. Varpå jag hamnade rakt in i sargen... Upp igen och spöet i ytterhanden, vinklat så han såg det i ögonvrån. Gjorde absolut inget mer än att jag höll det, men helt plötsligt var det inga problem alls. Som sagt, han har lite åsikter den där ponnyn...
Vi ska försöka få till att komma till ridhuset en gång i veckan så det blir lite kontinuitet. Även om det bara är 10 minuters ridväg dit så tar vi transporten ändå så det blir lite bökigare. Men vi måste rida några meter på stora vägen och det känns inte som den bästa idén med en unghäst i mörkret när alla är på väg hem... Av någon anledning så saktar folk inte ned över huvud taget på större vägar heller. På de små vägarna brukar det inte vara några problem, men där ute kan man inte förvänta sig mycket respekt alls tyvärr. Men man får se det som bra träning att lasta, åka och bli ordninggjord på annat ställe. Och med världens bästa läromästare bredvid sig som tar allt här i livet med ro.