Då var julen över för den här gången

En vecka ledigt av två avverkad. Mycket har hunnits med även om vi inte varit så effektiva på morgonen precis. Får se till att ändra lite på det, nio är ingen bra tid att gå upp när man ska börja jobba sen.
Jag var hemma i Lidköping över julen, det var riktigt trevligt att träffa alla och vi hade ett väldigt lugnt och mysigt julfirande med alldeles för mycket mat, precis som det ska vara.
 
Årets tomte. Tomteluvan åkte av efter sisådär fem sekunder, sen såg han mer ut som en tjej i sitt lockiga hår och klänning.
 
Grå blixten fick sig en välbehövlig tvätt, 1,5 timme tog det att få rent den. Man får skylla sig själv när man tvättar bilen en gång var fjärde månad...
 
Djur är kul. Tur att de är tålmodiga. Båda hundarna och katten fick väldigt mycket uppmärksamhet, men alla tog det med ro.
 
 
På annandagen styrde vi kosan hemåt igen, men stannade i Motala på vägen för att umgås med Björns familj. Vi tog en tur till isstadion med Maria, John och Johns mamma för att åka lite skridskor. Det var nog minst tio år sedan jag stod på ett par skridskor senast, så i början kände jag mig verkligen som Bambi på hal is. Men det tog sig och efter ett tag började jag få lite koll på grejorna igen. Ännu bättre blev det när vi lyckades sno åt oss en bandyboll så man slapp spela med puck, det kommer jag nog aldrig att lära mig göra.
 
Hela gänget. Notera Björns snygga kläder. Vi försökte övertala honom att ta på sig överdragsbyxor, men han envisades med att se ut så här... Han erkände att det kanske inte var så snyggt när han fick se bilderna efteråt.
 
Börjar få koll på läget
 

Väl hemma igen har vardagen mest bestått av ridning, massa pusslande och ett besök till Tornby. Jag måste erkänna, jag är ingen mellandagsrea-person. Jag tycker inte om att trängas med folk, så är det bara!
 

Första familjefotot sen 1991

Jag var ju hemma tidigare i år för att fira farmors 75-årsdag. Vi tog då lite kort på hela familjen, vilket jag tror var första gången sedan Albin var bebis för en sisådär 22 år sedan. Jag fick se resultatet igår och det fanns faktiskt några som blev riktigt fina.
 
Alla fem syskon och lille Emanuel. Notera vem (förutom bebisen då) som är minst i syskonskaran...
 
 
Hela familjen inklusive farmor
 
 
Jag och världens sötaste syskonbarn!
 
 

Funderingar från E4an/47an

Idag var det återigen dags att styra kosan västerut för årets julfirande. Efter drygt tre timmar i bilen kan jag konstatera följande: det snöar alltid mest kring Mullsjö. Inom en omkrets av två-tre mil runt staden (?) fanns det snö på backen, men både innan och efter var det helt bart.
 
Sen en massa (o)intressanta fakta om volvobilar: var och varannan svensk verkar köra volvo, inte helt otippat kanske. Av 200 bilar utgjordes 28% av volvos (baserat på totalt antal mötande bilar på sträckan Jönköping-Falköping). Vi volvoförare verkar kring juletid vara lite tyngre på fötterna jämfört med gemene man då, av de totalt 38 bilar jag körde om, endast 5 st (13%) var av volvomodell. Detta baserat på data från sträckan Ödeshög-Jönköping (plus några slöfockar resterande väg). Tro nu inte att jag kör som en biltjuv, jag satte farthållaren på tillåten hastighet och brummade på. Tittar man däremot på de fåtal bilar som körde om mig (13 st) var det utmärkande 8 st (61,5%) som var volvobilar. Om detta beror på att vi volvoförare generellt kör fortare eller om Sveriges alla volvoinnehavande familjefäder stressar till respektive julfirande låter jag vara osagt. Jag som är lite fördomsfull av mig hade trott att det mest skulle vara bmw och audis som swishade förbi mig, men dessa såg jag inte skymten av...förutom i backspegeln :D Ett annat fakta som jag inte observerat tidigare: volvobilar verkar vara flockdjur, där du ser en, då kan du vara nästintill säker på att det åtminstone finns en till.