Hopptävling i Kisa

Igår åkte jag och Sara till Kisa för att hoppa 90cm och 100cm. För vår del var det debut i 100cm, Sara och Mange gjorde sin andra start, de debuterade i Skogslotten för några veckor sedan. Vi hade ingen annan till hjälp, så vi fick grooma åt varandra bäst det gick. Kameran stoppades i handen på en funktionär i första klassen, då startade vi med fem ekipages mellanrum. I andra klassen red Sara avd A (vuxna hästar) och jag avd B (unghäst) så då hann vi både hjälpa varandra på framhoppningen och hålla i filmkameran själva. 
 
I första klassen märktes det faktiskt riktigt mycket att jag bara hoppat på små ridbanor det senaste, jag hade svårt att hitta en bra galopp. Det släppte dock efter några hinder och vi kom runt utan större bekymmer, några språng kom vi lite nära, men Spirith hann upp med framtassarna. Nolla och en bra känsla inför nästa klass.
 
 
Han var betydligt mer med på noterna då, han taggade till riktigt ordentligt och bjöd till och med på några (väldigt beskedliga) bocksprångsliknande krumbukter på framhoppningen. Banan bestod av åtta hinder, varav en kombination, vattenmatta, grindar, plank, blomlådor m.m. Han hoppade allt utan att tveka en sekund, kanonfina språng på varenda hinder, mitt leende gick från öra till öra när vi kom ut från banan ;)
 
 
Nu blir det samma klasser i Motala nästa helg, sedan har vi ingen hopptävling inplanerad förrän i augusti. Efter dressyrtävlingen den 22/6 får Spirith tre veckors sommarlov på betet medan jag, Björn och Sasha åker upp till Norrland och roar oss. På tal om sommarbete så har Sara och Mange flyttat till Karlsro över sommaren. Jättekul med ridsällskap, särskilt nu när Glaesir är skadad.
 
Lite bilder från tävlingen, ingen höjdarkvalité då det är screenshots från filmkameran

 
 
 
 
Glada hästar och ryttare
 
Kvällen avslutades sedan med after ride på Storans uteservering tillsammans med delar av tjejgänget. Årspremiär för mig, hoppas på många liknande kvällar i sommar:)
 
 
 
 

I do, I do, I do, I do, I do

I lördags var det dags för Maria och Johns bröllop i Motala. Drygt sjuttio gäster dök upp varav en stor del från England och Australien. Dagen började med strålande solsken, dock varnade väderleksrapporten för åska och regn på eftermiddagen. Själva ceremonin var jättefin och hölls på både svenska och engelska. Jag har nog aldrig tidigare varit med om att löftena avgetts två gånger ;) Applåder efter kyss och vid utgång hör inte heller till vanligheterna. Regnet höll sig nästan borta, det kom en liten skur strax efter vi kommit ut ur kyrkan, men då passade de på att fotografera alla gäster ihop med brudparet framme vid altaret.
 
Efter fotografering och mingel traskade vi ner till hamnen och hotellet där mottagningen hölls. Och vilken mottagning det blev. Australiensare är liiite mer tjoiga och stimmiga än oss tillknäppta svenskar (och en aning mindre strukturerade ;)). Massor med tal av varierande längd, spex och sång. Stackars Björn hade fullt sjå att hålla ordning på allt och se till att de flesta var närvarande under talen. Det här med att sitta kvar mellan rätterna var inte så viktigt, folk försvann till baren och gick ut för att mingla/röka m.m. Men en riktigt trevlig fest som man sent kommer att glömma. Jättebra mat och fantastiskt god tårta dessutom :)
 
På söndag tog vi en tur ut till Varamon för en omgång minigolf. Björn satte standarden direkt med hole-in-one på de två första banorna. Jag spelade väl hyfsat, men hade inget att sätta emot honom som dessutom satte personligt rekord. Tur att det inte är jag som är tävlingsmänniskan i förhållandet...
 
Sedan åkte vi till svärföräldrarna där det bjöds på aussi-bbq. Fullt av folk i trädgården, massor med mat på grillarna och dryck av olika procenthalt på kylning, en alldeles perfekt avslutning på helgen. Behöver jag säga att jag däckade tidigt på kvällen...
 
Jag var inte jättebra på att fota, men vissa saker hamnade på bild i alla fall.
 
Mr and mrs Gillies
 
Minigolf på söndagen
 
Och titta vad jag hittade!!! Varamon är mitt nya favvoställe från och med nu :)
 
Kubb - en självklarhet vid grillfest
 
Elis var uppklädd dagen till ära. Få svenskar fattade budskapet, hos australiensarna gick det dock hem direkt. Dessutom blev det roliga specialeffekter av melonätandet ;)
 
 

Tävling en vanlig onsdag

Jag tror att jag gjort min snabbaste tävlingsdag hittills. Åkte från stallet kvart över två, lastade ur igen kvart över fem. Tre timmar allt som allt, det måste vara rekord. Lilla hästen skötte sig alldeles utmärkt på tävlingsplatsen, ett måste när man åker själv. Jag hade planerat 40 minuters framridning, vilket visade sig vara lite för länge då han var riktigt fin redan från början. Addera sedan en djup framridningsbana och 25 gradig värme på det. Skrittade de sista 10 minutrarna och tänkte att jag kunde sätta tryck i honom på själva tävlingsbanan precis innan start.
 
Tyvärr sprack min plan då jag bara hann ett halvt varv där inne innan jag fick startsignal. Och det halva varvet ägnades åt att visa honom kortsidan som innehöll fönster in till cafeterian precis vid sargen, samt domare+sekreterare som gömde sig lite fint bakom cafeteriaväggen. Hela programmet blev lite segt när jag inte hann väcka upp honom innan, men inga större missar i övrigt. Jag är vädligt imponerad över att han inte alls var tittig, många hästar hade stora problem med domarkortsidan, samt en stor spegel som satt konstigt till mitt på långsidan. Vi skrapade ihop 61,7% och det får ändå anses vara klart godkänt. Hamnade tvåa utanför placering, vilket ger en sporre till framtida tävlingar, får jag bara lite mer tryck i honom så kommer vi snart klättra uppåt i resultatlistan.
 
Det är riktiga åsneöron som kommer fram när man knoppar manen
 
Protokollet. Inga bottennapp utan ganska jämnt rakt igenom. 7,5 poäng på den ökade skritten var inte fy skam.
 
 
Resultatlistan