Världens snällaste patient

Ni vet min lilla olycksfågel till häst som alltid lyckas göra något så fort man har något roligt planerat? Japp, såklart att jag inte kunde köpa ny sadel och tro att jag skulle få rida i den...
Jag flyttade tillbaks honom till stallet sista helgen i september, och han betedde sig som en drake mot de andra två. Vet inte om det var uppdämt behov eftersom småponnyerna inte rört ett öra när han försökt köra med dem här hemma, så nu jagade han skiten ur stackars Glodis. Troligtvis så gick han omkull i ett av rejsen, eller om hon lyckades få in en spark på honom, men dagen efter var han halt och öm i ena sidan. Det blev successivt bättre så började sätta igång honom lite lugnt från backen på onsdagen veckan efter. Sedan ringer telefonen på fredagkvällen: kolik... Vi försökte få det att släppa själva först genom att ut och gå med honom, men det ville inte ge med sig så det blev att ta ut veterinären. Han fick kramplösande och smärtstillande, vilket verkade hjälpa då han piggnade på sig ganska fort. På morgonen dagen efter var han pigg och glad som vanligt. Men på eftermiddagen började han bli hängig igen, den här gången med feber dessutom. Rådfrågade först veterinär via FirstVet (jättesmidig tjänst som försäkringsbolaget betalar), som sa att jag behövde ta ut veterinär igen. Sagt och gjort, dags för nästa jourbesök på helgkväll. Ungefär samma procedur som dagen innan, men med sondning dessutom.
Han blev piggare igen, men febern kom tillbaka senare på eftermiddagen dagen efter. Så det blev ett veterinärbesök på måndagen igen. Denna gång togs blodprov och bukpunktat, vilket visade på kraftig bukhinneinflammation. Hans akutfasprotein var dessutom över mätbart värde. Veterinären var rätt förvånad, hon menade på att han borde mått betydligt sämre än vad han gjorde med de resultaten.
Så nu har han fått två olika sorters antibiotika två gånger om dagen i två veckor. Samt smärtstillande och magsårsmedicin eftersom antibiotikan går hårt åt magen. Veterinären var ute och tog nytt blodprov i början på förra veckan, vilket visade att det gick åt rätt håll. Skönt, annars hade han behövt ställas in på klinik med intravenös antibiotika.
Och idag var det återbesök igen med nya blodprover och ett nytt bukpunktat. Vi får inte reda på svaren förrän imorgon eftermiddag, så håll tummarna att det ser bra ut så vi kan sätta ut behandligen snart.
Mumsar smärtstillande, den mest tacksamma medicinen att ge. Magsårsmedicinen och den ena antibiotikan ska ges i munnen och antibiotikan smakar tydligen bläää. Han försökte hålla upp huvudet så jag inte skulle nå de första gångerna, men efter ett par försök så gav han upp och gick med på det utan problem. Snällaste hästen. Den andra antibiotikan ges intramuskulärt. Två sprutor/dag, en på vardera sida av halsen, har satt sina spår så stackaren är rätt svullen. Men jag får sticka utan några problem ändå. Och han gnäggar och kommer till mig fortfarande när jag ropar på honom. Hade det varit jag hade jag sprungit åt andra hållet...