Nedräkning till torsdag

Helgen som gick kan vi väl glömma va? Lördagens aktivitet bestod av att sitta i soffan och läsa/titta på tv, alternativt ligga i soffan och sova, mer än så mäktade jag inte med. På söndag var vi bjudna på namngivningskalas (trodde vi), men efter en säkerhetscheck på inbjudan på lördagskvällen så insåg vi att vi hade missat det, kalaset var såklart på lördagen. Inte för att jag hade kunnat gå ändå, men man hade ju åtminstone kunnat höra av sig. Stor skämskudde på den!
 
Istället blev det en tur in till Tornby där vi mötte upp Björns familj för lite fika på Ikea, ber om ursäkt om jag inte var det bästa sällskapet! Sedan fick Björn klara av maxi och djuraffären själv medans jag satt och sov i bilen (och tog en snabb sväng in på donken för att köpa allt mjukt och lättuggat de hade). Resten av dagen spenderades i soffan...jättekul när hela helgen bjöd på kanonhöstväder.
 
Igår ringde jag till käkkirurgen och sa att jag inte hade ett dugg lust att vänta tre veckor på att komma in med tanke på hur ont jag har. Nej visst inte sa de, det ska du inte behöva. Vi har inte fått någon remiss än, men vi skriver upp att du vill komma så fort som möjligt. Ett par timmar senare ringde de igen och hade fått en återbudstid på torsdag som de gav mig, trots att de fortfarande inte fått någon remiss. Tack för det! Så idag ringde jag folktandvården för att kolla att remissen var skickad (den hade gått iväg igår eftermiddag) och för att få starkare värktabletter utskrivna.
 
Jobba har väl gått sisådär de här två dagarna, igår satt jag hemma med ansökningar, idag är jag i alla fall på jobbet, även om jag inte gör så mycket nytta.
 
Mina bästa kompisar för tillfället...
 Vi var liksom alla andra uppe i ottan för att titta på månen igår. Lite besvikna var vi allt, så himla häftig var den inte. Björn fick till några riktigt fina bilder dock, den ser betydligt häftigare ut på bilden än vad den var i verkligheten.
 

Det gick ju inte riktigt som planerat

Idag var det dags för det som jag verkligen inte sett fram emot sedan början av sommaren; dra ut en visdomstand. Man har ju hört några skräckhistorier liksom. Inte för att jag haft några problem med den, men den har ett hål och kommer ge problem förr eller senare. När jag var där på mitt förra besök röntgade de och såg att de skulle klara det själva. Jo tjena, 1,5 timme satt jag där i stolen medan de högg, borrade, grävde och drog. I början kände jag ingenting, men ganska snart efter att de satt igång så började det göra ont. Efter ett tag bad jag om ny bedövning som dessvärre inte hjälpte ett dugg. Ett tag senare (när det gjorde så ont att jag fick tårar i ögonen) så frågade de om de skulle ge upp eller försöka en gång till med ny bedövning. Då satt tanden rätt löst och jag ville verkligen få ut den nu när de väl höll på så jag sa att vi skulle köra på.  Men ytterligare en halvtimme senare där jag hela tiden försökte övertala mig själv med att stå ut, att bedövningen borde kicka in ordentligt snart och att smärtan ju ändå typ var hanterbar så pallade jag inte längre. Började storgrina när de sydde igen såret för att det gjorde så ont, jag som ändå ser mig själv som en relativt tålig människa. 
Så nu sitter jag här med en jättelös tand, ont som tusan, ätandes smärtstillande och antibiotika och får vänta på remiss till käkkirurgen som tar minst tre veckor. Det hade inte gjort mig någonting bara de fått ut tanden, men nu är ju allt gjort i onödan. 
 
Helgens mat...

Dag 2

Och då var även andra tävlingen avklarad, betydligt snabbare dessutom. Vi åkte hemifrån klockan sju och var tillbaks halv tolv. Tyvärr gick det inte riktigt lika bra idag, allmänt stolpe ut kan man väl säga. Första klassen gick inne i lilla ridhuset, ett 20x40 och relativt mörkt ridhus - alltså det bästa receptet på spänd och ofokuserad häst. Det blev precis som jag befarat (men hoppats att han vuxit ur), han blåste upp sig som en ballong och var helt opåverkbar. Det gick i slowmotion där inne och han tog inte hjälperna alls. 55% kändes rätt så rättvist, mer förtjänade vi inte efter den ritten.
 
Jag hade bara en timme mellan starterna vilket innebar att han inte fick så lång vila innan det var dags att hoppa upp i sadeln igen och trimma inför andra klassen. Han kändes riktigt fin på framridningen, men tyvärr blev det soppatorsk inne på banan. Ett helt ok genomfört program, men i undertempo. Knappa 60%, hade nog tyckt att vi kunde få lite mer, men så är det.