I fredags fick vi känna på det negativa med att ha höns. Jag var på terrängbanan, men när Björn kom ut efter lunch såg han duvhöken lyfta från marken, och kvar låg Calle död på backen. Han hade kämpat tappert, det fanns spår i form av både fjädrar och blod från höken, men tyvärr var han inte tillräckligt stark. De andra har klarat sig helskinnade, även om de låg och tryckte under buskar resten av dagen. Tydligen är det så att om duvhöken väl har lärt sig att det finns mat på ett ställe så återkommer den dagligen, så nu är de förvisade till hönsgården.
Det är lite tomt här hemma, han var ju väldigt social och hänge en i hasorna vart man än gick :(
