Någon gång ska vara den första

Förra helgen var det ju dags för vår höstfälttävlan och vi skulle göra debut i 100-klass, vilket inte riktigt gick som planerat. Dressyren gick helt ok, han kändes fin på framridningen och började med bra tryck i första delen av travprogrammet. Sedan blev det lite energifall och kolasegt, särskilt i första galoppdelen. Vi landade ändå på 62,4% så helt ok för att vara första gången i ett svårare program.
 
På framhoppningen hoppade han fint, jag fick en bra galopp, men det fanns liksom inget tryck kvar i honom. I vanliga fall räcker det att lägga på skänkeln lite mot hindren för att få under bakbenen och att han ska ta tag i hindret själv, men nu hände det ingenting. Vilket visade sig inne på hoppbanan också. Han fungerar bäst när man kommer i en bra galopp och hellre tar en liten lång distans än kommer nära. Han brukar alltid lita på mig och hoppa av när jag säger att vi ska, men det gjorde han inte nu. Vi fick stopp på första och sedan var det flera språng där han inte riktigt kunde bestämma sig hur han skulle göra, vilket resulterade i att han tappade farten sista språnget och tog i som tusan i upphoppet istället. På näst sista hindret ville jag hoppa av på en vad jag tyckte lagom stor distans, men han tog ett språng till och hamnade alldeles för nära hindret, tvärstopp och jag gjorde en fin avsittning rakt på bommen. Inte riktigt så jag planerat vår debut. Men så som han kändes var det ju lika bra att vi inte kom ut i terrängen, där kan det sluta betydligt värre om energin inte finns. Något är det som inte stämmer, men frågan är om det bara är att han är trött av bete/pälssättning etc. eller om det är något annat... Han får ta det lugnt ett par veckor nu och så får vi se hur status är, känns han fortfarande inte som vanligt så får jag kolla upp honom, ta blodprov och se om det är något som är fel.
 
Lite väl onödigt högt över...
 
 

Kommentera inlägget här :