Liten börjar bli stor

Lördag eftermiddag och jag sitter på jobbet och väntar på att mina celler ska fästa, dock helt frivilligt. Vi har ju haft studentlabbar de senaste tre veckorna och nästa vecka är jag iväg på kurs onsdag till fredag. Det är ganska skönt att beta av all undervisning i början av terminen, men nackdelen är att mina egna projekt står ganska stilla. Så något produktivt ska jag väl klara av innan flyget går på onsdag.
 
Livet rullar på som vanligt annars. Spirith fick några dagars vila efter tävlingen och efter det har vi mest lullat runt i skogen. Nu är det helt perfekt att rida ut, fortfarande såpass varmt i luften att man inte fryser, men ändå friskt och skönt. Grusvägarna är mjuka efter regnet och insekterna är borta. Leyton har börjat få följa med på lite längre turer nu när han fyllt 1 år och han sköter sig jättebra. I början när han kom till oss så fungerade inkallningen lite si och så och det hände ett par gånger att han bara drog iväg, så jag var ganska orolig för hur det skulle gå på ridturerna. Man måste ju kunna lita på hunden för att det ska fungera. Men under våren så har han ju lärt känna oss och lyssnar betydligt bättre så jag har ändå vågat ha med honom ut i sommar. Här hemma finns ju bra med vägar där man inte behöver möta så mycket bilar och folk så det har varit jättebra att kunna börja så. Men ibland möter vi allt på både folk och fä. Nu sist när vi var ute så sprang två rådjur ut framför nosen på honom när han var en bit framför mig och hästen. Han började springa efter, men vände så fort jag ropade på honom. Lite senare skrämde vi upp en hel vildsvinsfamilj och då stannade han kvar utan att jag ens behövde säga till honom. Dessutom har han lyckats att stanna hos mig trots att det varit lösa hundar i närheten. Så han får definitivt en guldstjärna i uppförande :)
 
Hann varken få med rådjur eller vildsvin på bild, men ett gäng nyfikna kossor däremot :)
 
Har inte riktigt insett att hästen inte förstår det här med att busa med bollar och pinnar. Han fortsätter att försöka, någon gång kanske man lyckas!
 

Kommentera inlägget här :