Tävlingen i söndags då. Som tur var hade jag fått en hyfsat sen starttid så vi behövde inte gå upp förrän klockan sex på morgonen :) Väl framme hann vi spana in tävlingsplatsen och gå hoppbanan i god tid innan det var dags för start. Hoppbanan var allt annat än snällt byggt. Flera skarpa svängar där man hade ont om tid på sig att hinna klart innan nästa hinder, och det på en ganska hal gräsbana. Snällt i en sådan klass där det är många unghästar...
Dressyren först i alla fall och den gick helt ok. Han tappade bjudningen lite på slutet, han har verkligen lärt sig att det är halt och slut vid sista uppridningen så där fick jag kämpa för kung och fosterland för att få honom att trava över huvudtaget. Men övriga programmet tycker jag flöt på bra. 64% så det får ju anses klart godkänt.
Hoppningen gick faktiskt över förväntan. Han hoppade jättebra trots halkan. Tyvärr kom vi lite nära sjuan och han hann inte upp med frambenen. Efter det hann jag inte riktigt få ordning på grejerna till en 90 graders sväng direkt följt av hinder nummer åtta så där petade vi en till. Men klart godkänt ändå, av 38 starter var det sju stycken som kom i mål felfritt.
Efter att ha gått terrängen så sa jag att min målsättning var att vi skulle ta oss i mål. Det var inte så många olika typhinder, en grav, ett bord och ett nedhopp, sedan var resten av hindren olika pallisader, stockar. Plus vatten då såklart. MEN det var tittigt. Och väldigt olika underlag. Ett hinder hoppade man av från gräs och landade på grus, man red genom två olika grusbanor, över grusvägar osv, d.v.s inget som han är särskilt van vid.
Det märktes direkt när vi startade att jag skulle få jobba för att komma runt. Han stod emot de båda första hindren, som ändå låg väldigt snällt på en stor gräsäng. Nästkommande fyra hinder tog han utan några problem. Sjuan, ett gäng sammanfogade öltunnor fick vi däremot vårt första stopp på. Det var något han aldrig sett förut. Åttan, en soffa med ett gigantisk nyckelpige-gosedjur i mitten kravlade vi oss över med nöd och näppe. Nian, ett ganska så maxat bord inne på hoppbanan fick vi ett stopp på. Sedan var det vattnet med vad in och palissad ur, det gick inte fort men vi kom genom utan några missöden. De två nästkommande hindren, varav det ena var ett stort nedhopp klarade vi av utan problem. Palissaden därefter tog det däremot stopp på. Det var egentligen det enda av våra stopp som jag inte riktigt tyckte var befogat. Ok att den var gul, men palissader har han hoppat åtskilliga i alla möjliga olika färger. En jäkligt knepig sväng till nästa hinder, men den redde vi ut galant och sen över sista hindret och i mål. Tre stopp och ett gäng tidsfel rikare. Kanske inte vad jag hade hoppats på, men jag är nöjd att vi tog oss i mål och att han hoppade de hinder vi fick stopp på på andra försöket. Det är bara mer rutin som krävs... Detta var ju trots allt första gången han hoppade en bana som han aldrig sett tidigare. Vi hade inte varit i Kinda heller, men där var det uppsutten banvisning, dvs vi fick rida runt och titta på alla hinder och vada genom vattnet.
