Varför måste det alltid hända något samma vecka som det är dags för tävling? Vi var på hoppträning i onsdags och hade precis börjat att galoppera fram. Kristine hade lagt ut galoppbommar på ena långsidan som vi bara skulle rida över. Inga problem där inte, men på andra långsidan där det bara var att rulla på utefter fyrkanten är jag inte tillräckligt noggrann med att se till att han är ordentligt aktiv. Vilket resulterar i att han inte lyfter ordentligt på frambenen, snubblar och vi stupar i backen. Ni vet den där känslan när man märker att allt är på väg att gå åt skogen men det finns absolut inget man kan göra åt det? Den varade rätt länge kan jag säga. När vi var på väg ned i backen så hann jag fundera både en och två gånger på om Spirith också skulle göra en kullerbytta och landa över mig så jag försökte att hamna så långt åt sidan jag bara kunde. Nu gjorde han som tur var inte det, däremot lyckades han att trampa sig på ena örat... Och jag hade gruskorn i både mun, öron och innanför kläder.
Jaja, upp kom vi och kände efter om det verkade vara något annat än örat som blivit skadat. Allt såg bra ut så vi fortsatte träningen. Han var lite bockig efteråt, men kändes fräsch och fin. Jag såg till att verkligen ha honom aktiv hela tiden för att undvika en ny snubblingsincident och det gav verkligen resultat för han hoppade kanon! Den där hästen kan verkligen hoppa om han lägger manken till.
Igår var han lite svullen i örat, men hade ingen feber och jag märkte inte av något annat så vi red ett litet dressyrpass som planerat. Och vad fin han var! Mjuk från start, lyssnade framåt och med egen motor. Red genom programmet en gång och det kändes helt ok. Jobbade med galoppen lite till efteråt och fick honom ett snäpp rundare och med lite mer power. Nu ska vi bara försöka att hålla i det på söndag också :)
Örat direkt efter att det hänt och ett dygn senare. Hoppas svullnaden hinner lägga sig lite till på söndag.
