Nu är vi utvilade igen efter en av de längsta tävlingsdagarna jag varit på. Vi åkte hemifrån kvart i sex på morgonen och var hemma igen halv nio på kvällen. Björn lyckades åtminstone sova några timmar på tävlingsplatsen, själv fick jag inte någon ro till det.
Regn, halka och sugande underlag är väl vad som bäst kan sammanfatta den här tävlingen. Hoppbanan var på ett annat ställe i år än tidigare och gräset där var inte mycket till gräs, det var mest lera. Dressyrbanan var inte mycket bättre den, Spirith snubblande på flera ställen och halkade till rätt ordentligt i ena halten, han var väldigt nära att sätta sig på rumpan. Vi fick ihop 64% i alla fall, inga större missar och han kändes väldigt mjuk och fin. Men som alltid när man kommer in på banan skulle man önska att man fick lite mer tryck i honom så att han kommer upp lite mer i formen.
Välj HD-kvalite på uppspelningen, annars ser man mest en blurrig häst och ryttare. Halten som vi halkade in i är ca 2:15 in i filmen.
Hoppningen var jag faktiskt riktigt nervös inför efter att ha sett ett flertal hästar halka rakt in i hindren samt tappa fotfästet helt i upphoppen. Plus att banan var VÄLDIGT maxad, flertalet hinder låg över 1m (max är egentligen 95 cm). Men efter att ha hoppat fram ett par språng så försvann den faktiskt, han kändes väldigt säker på foten och hoppade utan några problem. Dock visade det sig att fästet inne på banan inte var lika bra som på framhoppningen, plus att leran gjorde att det sög tag riktigt ordentligt. Men vi tog oss runt med en bom ned, dessutom några tidsfel trots att jag ändå tyckte att jag hade en bra galopp. Det kändes som att han hoppade hindren i slow motion, gissar att det berodde på att han var tvungen att ta i såpass för att lyckas ta sig upp ur leran. Men jag är väldigt nöjd att vi tog oss runt, vi hade lika gärna kunnat landa rakt i ett hinder.
Till terrängen sedan var jag inte alls lika orolig, här kändes underlaget betydligt bättre. Det enda orosmomentet var hinder nummer två som var ett nybygge och ett typ av hinder som Spirith aldrig hoppat förut. Även det maxat både på höjd och bredd. Dessutom stannade nästan varannan ponny i klassen innan på det, och då var det ändå mer rutinerade ponnyer som gick den klassen.
Precis som jag misstänkt så fick vi stopp på det. Första anridningen så stannade han flera meter bort och tyckte det såg vääääldigt läskigt ut. Då fick han gå fram och nosa på det innan jag red an igen. Nytt stopp precis framför hindret den här gången, men tredje gången gillt så tog vi oss allt över. Sedan blev det ett till stopp på ett hinder lite längre fram, ett hinder som blivit ombyggt sedan vi var där och tränade. Orutinen märks väldigt tydligt på så sätt. Men efter det så var det bara att sitta där uppe och njuta - för hej vad det gick! Inga problem någonstans trots att det inte alltid blev de bästa avsprångspunkterna. Jag tror att vi båda två hade lika roligt, han sprang i alla fall med spetsade öron hela tiden och tog i för kung och fosterland ;)
Trots att vi landade på väldigt många straffpoäng i terrängen så hade vi ändå ett tiotal ekpiage bakom oss i resultatlistan - det var ganska många som inte kom runt banan alls, ganska ovanligt för att vara en debutantbana.
Det var dock nära att det inte ens blev en start i terrängen då han lyckades trampa av sig skon i transporten. Som tur var så fanns det dock en hovslagarkunnig man på plats som snabbt kunde åtgärda det - en sådan himla tur!
Framhoppning
Taggade inför start
Mot första hindret
Det hoppade vi utan problem
Mot tvåan
Den stora läskiga bryggan som tog oss ett par försök att komma över.
