idagrodan.blogg.se

Gårdagens tävling kan sammanfattas med ett ord - totalt fiasko. Vi kom inte ens ut i terrängen. Dressyren gick ok, men inte mer än så. Han var allmänt seg och lyssnade inte framåt för fem öre. Han är ju ingen krutdurk i vanliga fall, men igår var det som att försöka driva fram en trästock. Och går han inte framåt blir han stretig och tjafsig, vilket gör att jag blir passiv i min sits eftersom jag mest sitter och är rädd för att han ska dra upp huvudet. I hoppningen tog det sedan stopp redan efter tredje hindret. Han som aldrig brukar stanna. Ok, det var inte en snäll bana, banbyggaren hade valt att använda sig av CNCP*-banan (dvs den svåraste klassens bana) och bara sänka hindren. Redan första hindret var ett titthinder, där fick vi ett stopp. Andra hindret var också titthinder, men det hoppade han utan problem. Tredje hindret var en vattenmatta, där tog det tvärstopp. Nä, uppgiven och besviken är väl det minsta man kan säga att jag är. Hade det varit samma bana som på lördagen (när den stora H90-klassen gick) så hade vi troligtvis tagit oss runt utan problem, där kom inte titthindren förrän senare in i banan. Då har man hunnit få upp tempot och hittat flytet, vilket gör att de hoppar hindren av bara farten. Men men, det är bara att bita ihop och komma igen. Nu blir det hopp- och dressyrtävlingar resten av året så får vi satsa på säsongen 2015 istället.

 

 

Dessutom var vi nära att frontalkrocka på vägen ut till stallet när bilen i motsatta körriktningen kom över på fel sida. Det var bara att tvärnita och hänga sig på tutan. Som tur var hann han svänga tillbaka, någon sekund senare hade vi antingen legat i diket eller varit mos. Jag var lite skakis efter det, så det kan ju ha haft en bidragande orsak till hur tävlingen gick. Hade jag haft transporten på så hade det smällt, för då hade jag inte hunnit bromsa tillräckligt snabbt.