Igår var vi iväg på årets sista pay and jump i Åtvidaberg för att hoppa 80cm och 90 cm (debut på den höjden). Det var en riktigt trevlig, ganska lång bana på nio språng. Jag hade sista startnumret i 80 cm och andra i 90 cm, så det fanns inte så mycket tid för återhämtning mellan klasserna. Den här gången hade jag bestämt mig för att sätta lite mer tryck i honom för att försöka komma bort från mellanlägena där han kommer lite nära och hoppar helikoptersprång. Han var lite seg till en början på framridningen, det var många hästar och människor att titta på så då var det lite svårt att jobba samtidigt. Men efter ett litet tag började han fokusera på mig och jobba på ordentligt. Han är så himlans okomplicerad så det räckte med ett par språng så var vi klara.
Fullt fokus på matte
Inne på banan skötte han sig exemplariskt. Tittade inte på något och hoppade riktigt riktigt bra! Han hade mycket bättre tryck än i Assedun och hela 80-banan flöt på utan några dåliga språng. Till 90-klassen var han lite trött, men hoppade på bra ändå och det kändes faktiskt lekande lätt. Han hade fullt fokus på mig hela tiden och svarade på bra framåt trots att han var trött. Jag är jättenöjd, vi kunde inte avslutat säsongen på bättre sätt!
Inte konstigt man blir trött när man hoppar höghus
Två felfria rundor resulterade i två rosetter med hem :)
Film från 90-klassen. 80-rundan ligger kvar på Malins telefon än så länge, men den kommer nog komma upp så småningom :)
Det var någon annan som blev rätt glad att få hoppa efter att ha väntat på det hela dagen...
