VM!

Nu har vi åter landat i Linköping igen efter en fullspäckad helg. Vi flög ju hem i fredags kväll, lite stress till tåget då flyget var försenat, men vi kom hem på utsatt tid stax före klockan tre på natten. Hem och försöka sova ett par timmar (gick sådär) innan jag blev upphämtad av Stina och Henrik på morgonen för att åka och heja på Björn.
 
Det här året fick de betydligt bättre väder som tur var, sol och runt 20 grader varmt känns som ganska lagom tävlingsväder. Tyvärr var det fortfarande för kallt i vattnet för att de skulle få simma 4 km, det var nedkortat till 1500 m. Lite trist för Björn då simningen är hans starkaste gren, men jag tror att många deltagare från andra nationer var glada för det. Japanen som under löpningen sprang med heldräkt och tjocka vantar t.ex ;)
 
Vi hade det i alla fall väldigt trevligt under tiden, även familjen Jufvas var med så vi var en liten hejarklack :)
 
 
 Sasha visste som vanligt precis vem hon skulle punktmarkera...
 
 
Efter loppet blev det sedan pizzabuffe i trädgården, sex familjepizzor på tio vuxna och fyra barn ;)
 
Aldrig mer långdistans sa Björn i lördags kväll. På morgonen var det ändrat till i alla fall inte på några år...eller inte nästa år...eller....jag ska i alla fall inte träna till det nästa år. Så vi får se hur det blir med den saken ;)
Till nästa gång kanske han är bättre på att använda solkräm i alla fall...
 
 

Konferensen

Nu är konferensen som sagt i full gång och som vanligt har den sina ups and downs. Men stället vi är på - så himla häftigt! Harpa är ett konserthus, byggt bara för några år sedan med en fasad helt i glas. Svindel är bara förnamnet när man tittar upp...
 
 
Vi började med en riktig mastodonteftermiddag igår som avslutades med vin och finger food högst upp i byggnaden där Reykjaviks borgmästare hälsade oss välkomna. Efter att ha ätit oss mätta på mer eller mindre suspekta köttbitar tog vi en promenad runt stan för att se oss omkring lite. 
 
 Det var en organist som satt och spelade när vi kom till kyrkan, och som han spelade! Över 5000 pipor på orgeln gjorde det till en riktig mäktig upplevelse. 
 
 
 

Solbrända och glada

Idag har vi testat på valsafari för första gången. Förväntningarna var inte så höga då chefen sagt att man blir åksjuk och knappt ser en val på nära håll. Av denna anledning stannade hon i Reykjavik medan jag och Petra bordade båten vid nio på morgonen. Det tog ett tag att komma ut på öppet vatten där valarna höll till, men väl framme blev vi inte besvikna. Det siktades valar åt höger och vänster och framåt och bakåt, så man visste knappt vart på båten man skulle stå. Dessutom sken solen större delen av turen och det gick knappt en våg på havet. En alldeles perfekt förmiddag med andra ord!
 
Vi var de enda som tog på oss overaller, även om solen sken så var det riktigt kyligt till havs. Visst är vi snygga!
 
Om man tittar noga så ser man en liten val mellan huvudena. Vi var inte så duktiga på att fotografera, det var mycket roligare att titta på valarna på riktigt. 
 
Solen värmde på riktigt gott i overallerna så jag passade på att ta en liten tupplur på vägen hem ;)
 
 Nu har vi kommit till den mer seriösa delen av resan, konferensen. Mer om den i nästa inlägg. Nu är det dags att sova, godnatt!